Mamma, jag är en dålig människa

By Funkamedadhd | adhd

apr 02
diagnos adhd

”Mamma, jag är en dålig människa. Jag borde inte få leva.”

 

Jag försöker möta hans blick men han ser bort. Tårarna rinner nedför hans ansikte och hakan är sänkt mot backen när vi går. Jag har hämtat honom från fritids. Jag vet att hans högsta önskan är att få en kompis. Någon att leka med efter skolan men när alla bestämmer lekar så är det ingen som inkluderar honom. Han är sex år och har aldrig haft ett kompiskalas.

 

”Vad hände?”

 

Jag frågar trots att jag vet svaret. Pedagogerna har berättat om hur arg han blivit i kapprummet. Ingen vet riktigt vad som hände innan och allra minst min son.

 

”Jag slog Daniel fast än jag inte ville. Mina händer bara slog till honom.”

 

Han gråter tyst medan vi går hemåt hand i hand. Jag vill trösta honom. Säga att det inte gör något och att det kommer att ordna sig. Men jag kan inte för jag vet att det visst spelar roll. Vi bor på en liten ort. Han går på en liten skola. Det blir inte lättare att få kompisar när man slår dem även om jag vet att han är världens snällaste kille egentligen.

 

Jag pratade med barnpsykologen om att han slogs. Hon sa att det var dags att berätta för honom att han har adhd. Han måste få en förklaring till varför han har så svårt att låta bli att slåss. Varför det känns  som om armen är den som slår trots att han själv inte vill.

 

Jag hade inte berättat att han har adhd. Jag hade inte tyckt att det var viktigt med själva diagnosen utan vi hade pratat om att man var olika. Att alla hade olika styrkor och svagheter. Men nu var det alltså dags. Hur skulle jag göra det på bästa sätt?

 

Jag bestämde mig för att rita för honom. Jag började med att säga att han hade något som heter adhd och det kan gör att man blir arg snabbt.  För de som inte har adhd så är de först glada (pekade på den gröna linjen), sedan kanske de blir lite irriterade (pekade på den orangea linjen) och sedan efter ett tag blir de arga.

Men när man har adhd så är man först glad, sedan är man kanske en kort stund irriterad för snabbt blir man JÄTTEARG. Jag visar dramatiskt på den röda linjen. Han tittar intresserat på teckningen.

”Som jag mamma! Jag blir ju jättearg!”

”Ja och det beror på att du har adhd. När du är så där jättearg det är då dina armar slåss.”

 

glad adhd

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag visar en teckning till och förklarar att när man har adhd så är man också bra på en del saker och mindre bra på andra. Jämfört med andra så kan den som har adhd vara bättre på att komma på många idéer, lära sig roliga saker snabbt och göra saker fort. Och jämfört med andra, utan adhd, så var det svårt att sitta stilla, låta bli att slåss och prata med lagom röstvolym.

 

Han kände igen sig och blev väldigt intresserad av staplarna och vi fick en bra diskussion om vad de innebar och hur det var för honom.  [Vill du ha fler exempel från vardagen? Ladda ner min e-bok gratis!]

 

svagheter adhd

 

Dagen efter tog jag med teckningarna till förskoleklassen. Jag frågade om han ville berätta för fröken om dem? Han sken upp och började genast berätta att han har adhd och då är man bra på det här och har svårt för det där. Och att det var därför han blev så arg ibland fast han inte ville och så vidare. Fröken som så klart visste allt redan lyssnade, nickade och bekräftade det han sa om både styrkor och svagheter.

Några veckor senare fick jag dessutom höra att han ställt sig inför hela förskoleklassen och visat teckningarna och berättat för klasskompisarna om sin adhd.

 

Jag kunde inte vara mer lättad över att adhd aldrig blev skämmigt eller konstigt. Bara så som det var. [Jag kan inte förändra mitt barn]

 

Hur berättade du för ditt barn om diagnosen? Berätta gärna!

 

Många hälsningar!

adhd-blogg

Följ oss gärna!
Follow

About the Author

Jag vill bidra till att alla barn ska få tillgång till sina styrkor. Häng med så får du inspiration, metoder och mindset som hjälper dig att bli den förälder ditt barn behöver.

(3) comments

Add Your Reply