Ja det där var mitt fel – så korkat!

By Funkamedadhd | Okategoriserade

Jun 20

Vissa saker måste man tydligt uppleva många gånger innan man lär sig.

I helgen var vi på en marknad i byn där vi bor. Sonen hittade en kompis och hängde med honom. Jag och min dotter (sex år) gick själva runt. Ganska snart började hon fråga efter godis, glass, läsk, åka karusell och köpa leksaker. Jag säger att vi inte ska köpa något nu. Hon har så mycket leksaker hemma så det sista vi behöver är fler prylar som dessutom är av dålig kvalitet. Vi fortsätter bland stånden, stannar och leker vid en lekpark, klättrar på lite stenar och hon är helt nöjd. Efter ett tag börjar jag tröttna och vill fortsätta genom marknaden för att sedan gå hem. Hon är med på att fortsätta framåt. 

Glass, godis och läskpratet intensifieras och jag svarar tveksamt eftersom jag inte riktigt har bestämt mig för vad som är okej. Överlägger med mig själv eftersom vi har sagt att vi ska dra ner på sådant. Till slut säger jag att hon får välja om hon vill ha glass eller en munk. Hon väljer glass och äter nöjt den. 

Efter det brakar det lös. 

Hon vill åka karusell, hon vill köpa leksak, sockervadd, godispåsar och framför allt vill hon inte gå hem. Hon vill måla ansiktsmålning men gråter hejdlöst för att hon inte vågar (hon känner inte de kvinnorna som står och gör målningarna). Jag frågar om det är något jag kan göra för att hon ska våga men hon skaka på huvudet. Jag ser att hon brottas med sig själv men osäkerheten vinner och hon vill inte gå dit. Nu är hon hejdlöst arg och förtvivlad över att vi ska gå hem, över att hon inte får köpa varken godis eller leksak. 

Det tar en bra stund att komma tillbaka till platsen där vi parkerat cyklarna. Hon gråter högt hela vägen dit. Ylar att det här var den värsta utflykten hon varit med om. Vi möter många vuxna som ger henne medlidsamma blickar. Jag håller henne mjukt i handen och låter henne gråta. Sedan bär jag henne så länge jag orkar och hon gråter fortfarande. Av erfarenhet vet jag att det finns inget jag kan säga i det här läget som ger henne någon tröst. Säger jag att vi ska äta köttbullar när vi kommer hem så säger hon att hon hatar köttbullar. Säger jag att vi kan spela spel så är det tråkigt och så vidare. 

När vi väl kommer hem är hon helt slutkörd och jag bäddar ner henne med filt och Ipad i soffan. Jag tänker att det här mitt fel. Jag hade inte givit henne några förutsättningar att vara beredd på vad som gällde på marknaden. Jag var osäker på vad jag tyckte var okej därför fattade jag inget beslut förrän vi var på plats. Så korkat och så upplagt för härdsmälta. Att jag fortfarande gör sådana misstag. 

Jag förstår att hon hade en bild att få åka karusell, äta godis, köpa leksaker och så vidare.

Hade jag förberett henne på vad vi skulle göra och vad vi inte skulle göra hade det här gått så mycket bättre. 

Jag borde ha insett det innan och inte när vi var mitt i situationen. Jag tänker att barn beter sig som de förmår och hon förmådde inte mer i det läget. Med bättre förberedelser hade hon haft en förväntan som var mer i linje med vad jag tyckte. 

Borde jag kanske bara ha givit efter? Jag hoppas att jag kan agera klokare nästa gång. Har du varit med om att en situation har spårat ut och du inser att du kunnat agera så mycket smartare?

Ha en fin midsommar!

adhd-blogg

Ps. Har du sett att webbkursen för föräldrar är öppen för anmälan fram till 3o juni med sommarrabatt? Kolla in den här! Tips för en sommar med färre konflikter!

Följ oss gärna!
Follow

About the Author

Jag vill bidra till att alla barn ska få tillgång till sina styrkor. Häng med så får du inspiration, metoder och mindset som hjälper dig att bli den förälder ditt barn behöver.