Chef och barn med adhd – funkar det?!

By Funkamedadhd | adhd

maj 20

Chef och barn med adhd - funkar det?!

Kan man satsa på sitt jobb samtidigt som man älskar sina barn och vill göra det bästa för dem? Ända sedan jag fick mitt första jobb efter universitetet har jag älskat att jobba. Jag har alltid haft utvecklande arbetsuppgifter, arbetskamrater som också brann för det vi gjorde och känslan av att bidra till en hållbar samhällsutveckling. 

Efter fem-sex år fick jag mitt första chefsjobb samtidigt som det var dags att skaffa barn. Då var det ett läskigt beslut eftersom jag aldrig hade varit bra på det här med barn. Redan som ettåring var min son aktiv. Väldigt aktiv. Han var överallt och jag hade en helt ny vardag. Plötsligt skulle jag hantera växande utmaningar på jobbet med en vardag hemma som ställde allt större krav på mig.  

På jobbet var jag nybakad chef med höga ambitioner för mitt ledarskap och van att leverera mycket och snabbt. Men hemma hade jag inte längre självklara rutiner för återhämtning. Jag hade en hyperaktiv liten kille som jag älskade av hela mitt hjärta och som omedvetet tvingade mig att omvärdera mitt föräldraskap. 

Det är många år sedan nu och när jag får frågan hur jag klarade att jobba heltid som chef och fixa vardagen med barn med adhd så undrar jag också hur det gick till haha!

Men det gick och även om det var slitsamt så tänker jag att några av mina framgångsfaktorer var: 

På jobbet:

  1. Jag trivdes bra både i min roll som chef och i den organisation jag var anställd. Verksamhetens syfte och sätt att arbeta stämde väl överens med mina värderingar. Det har visat sig avgörande för mig för att må bra - att jobbet är som en förlängning av vad jag tycker är viktigt. 
  2. Jag hade ett öppet samarbetsklimat på min avdelning där jag kände att medarbetarna hjälpte mig att utföra ett gott ledarskap. Jag kände att de hade tålamod med mina tillkortakommanden och bidrog aktivt till förbättringar i verksamheten. 
  3. Jag hade konstant för mycket att göra. Jag hann aldrig med alla mina arbetsuppgifter och jag övade mig på att fokusera på det jag faktiskt hann utföra. Jag tränade mig i att tänka att jag gör mitt bästa, jag gör det som är viktigast först och resten får jag hantera sedan. Jag piskade inte mig själv mentalt över allt jag inte hann med. 


Hemma:

  1. Jag tränade förhållningssätt och bemötande mot mitt barn. Jag insåg att jag kunde inte ändra på honom, bara på hur jag agerade vilket i sin tur gav olika effekter på hans beteende. Jag bestämde mig efter ett par år att sluta skämmas för mitt barn. Nej, han ”uppförde” sig inte som andra vuxna tyckte vara lämpligt. Jag visste varför och jag visste också att andra inte förstod varför. Så jag valde att acceptera det och finna ro i att jag min vetskap om att jag gjorde allt jag kunde för mitt barn. Ibland spårade situationer ur i alla fall. So be it. 
  2. Jag letade aktivt efter det som fungerade i vår vardag för att det gav mig mer energi än att bara uppmärksamma allt som inte funkade. Jag prioriterade att värna om vår relation och försöka välja mina strider. 
  3. Jag fortsatte göra en del av mina egna grejor: gå promenader med hundarna, träna och träffa vänner.  Korta avbrott i vardagen som gav ny energi för knopp och kropp. Och jag gjorde det utan dåligt samvete. Jag såg det som en investering i mig, för min son och för min familj.


Vilka är dina knep för att klara en utmaningar både på jobbet och hemma?

Många hälsningar

Följ oss gärna!
Follow

About the Author

Jag vill bidra till att alla barn ska få tillgång till sina styrkor. Häng med så får du inspiration, metoder och mindset som hjälper dig att bli den förälder ditt barn behöver.