Menu

Category Archives for "Okategoriserade"

okt 10

#44 Trollar du också med knäna?

By Funkamedadhd | Okategoriserade

Det finns så mycket förmåga i oss föräldrar. Vi kör på, fixar, trollar med knäna och hanterar i oändlighet. Ibland blir vi trötta och tappar hoppet. Sedan plockar vi upp både hopp och oss själva och kör på igen.

Att ha barn med diagnos innebär ett krävande och utmanande föräldraskap. Men också en otrolig möjlighet att växa som människa. Våra barns oförmågor ställer krav på våra egna större förmågor.

Precis därför startade vi medlemsklubben för föräldrar, Funka med adhd-Vänner. För att vi behöver ett sammanhang där vi kan få inspiration, pepp och stöd i hur vi ska tänka och göra.

Nu öppnar vi medlemsklubben för att ta in nya medlemmar igen under några dagar. Häng på du också! De femtio första som anmäler sig kommer dessutom att få en finfin bonus värde 448 kr helt gratis! Läs mer här: www.funkamedadhd.se/vanner/

sep 22

#43 Att leva med och hantera ångest- Elin Erkenswick

By Funkamedadhd | Okategoriserade

Att leva med och hantera ångest. Elin Erkenswick har adhd och autismdiagnos. Hon har sedan ung ålder åkt in och ut på sjukhus. ”Jag har kostat samhället så många miljoner och det är så onödigt. Bara för att ingen förstod vad det var jag behövde” säger Elin.

Idag driver hon två företag, föreläser och coachar för att hjälpa andra att hantera starka känslor. Det här är berättelsen om Elins kamp för att må bättre och kunna leva på den nivå hon hela tiden känt att hon haft förmåga till.  

*******************************************

Som förälder till barn med adhd behöver du ha en rätt stor verktygslåda för att få vardagen att funka för det som fungerar ena veckan kanske inte fungerar nästa vecka.

Den 10 oktober öppnar vi dörrarna till Funka med adhd-Vänner en medlemsklubb på nätet för föräldrar som har barn med adhd. Vi ger dig strategier och metoder som kommer att göra skillnad i din vardag.

Vill du vara bland de femtio första som får en särskild bonus när du anmäler dig – sätt upp dig på väntelistan genom att maila jill@funkamedadhd.se

sep 14

#42 Hur går en utredning till?

By Funkamedadhd | Okategoriserade

Funderar du på hur du ska gå till väga om du vill att ditt barn ska utredas för adhd? Varför är det viktigt för barnet eller ungdomen att få en diagnos?

I det här avsnittet har vi med oss Evelina Bihl leg. psykolog på Stockholm Kids. De utreder många barn och ungdomar varje år. Evelina beskriver vilka steg som ingår i en utredning för adhd och varför den är viktig oavsett om det leder till en diagnos eller inte.

sep 07

#41 Hur du kan minska syskonbråk

By Funkamedadhd | Okategoriserade

Konflikter mellan syskon är ett bekymmer för många. Vi har träffat Jenny Steen, mamma till fyra barn varav två har npf-diagnoser. Jenny har idag en vardag med betydligt färre syskonkonflikter och hennes metoder för det har varit alltifrån att justera sitt eget sätt att tänka till att vara noga med förberedelser. 

Det här är ett avsnitt för dig som vill få fler insikter kring hur du kan få mindre bråk mellan dina barn.

God lyssning! 

Ps. Den 10 oktober 2019 öppnar vi dörrarna för nya medlemmar i Funka med adhd-Vänner. Det är vår medlemsklubb för föräldrar som vill minska konflikter, utbrott, få till bättre rutiner i vardagen, fixa det här med läxor och syskon och inte minst, må bättre själv som förälder. 

Här finns ett helt gäng föräldrar att utbyta idéer med och får möjlighet att fylla på den egna verktygslådan för en smidigare vardag. Så lägg det på minnet 10 oktober. Redan nu  kan du göra som många andra – sätta upp dig på väntelistan så får du info och bra erbjudande först av alla. Maila jill@funkamedadhd.se

jun 20

Ja det där var mitt fel – så korkat!

By Funkamedadhd | Okategoriserade

Vissa saker måste man tydligt uppleva många gånger innan man lär sig.

I helgen var vi på en marknad i byn där vi bor. Sonen hittade en kompis och hängde med honom. Jag och min dotter (sex år) gick själva runt. Ganska snart började hon fråga efter godis, glass, läsk, åka karusell och köpa leksaker. Jag säger att vi inte ska köpa något nu. Hon har så mycket leksaker hemma så det sista vi behöver är fler prylar som dessutom är av dålig kvalitet. Vi fortsätter bland stånden, stannar och leker vid en lekpark, klättrar på lite stenar och hon är helt nöjd. Efter ett tag börjar jag tröttna och vill fortsätta genom marknaden för att sedan gå hem. Hon är med på att fortsätta framåt. 

Glass, godis och läskpratet intensifieras och jag svarar tveksamt eftersom jag inte riktigt har bestämt mig för vad som är okej. Överlägger med mig själv eftersom vi har sagt att vi ska dra ner på sådant. Till slut säger jag att hon får välja om hon vill ha glass eller en munk. Hon väljer glass och äter nöjt den. 

Efter det brakar det lös. 

Hon vill åka karusell, hon vill köpa leksak, sockervadd, godispåsar och framför allt vill hon inte gå hem. Hon vill måla ansiktsmålning men gråter hejdlöst för att hon inte vågar (hon känner inte de kvinnorna som står och gör målningarna). Jag frågar om det är något jag kan göra för att hon ska våga men hon skaka på huvudet. Jag ser att hon brottas med sig själv men osäkerheten vinner och hon vill inte gå dit. Nu är hon hejdlöst arg och förtvivlad över att vi ska gå hem, över att hon inte får köpa varken godis eller leksak. 

Det tar en bra stund att komma tillbaka till platsen där vi parkerat cyklarna. Hon gråter högt hela vägen dit. Ylar att det här var den värsta utflykten hon varit med om. Vi möter många vuxna som ger henne medlidsamma blickar. Jag håller henne mjukt i handen och låter henne gråta. Sedan bär jag henne så länge jag orkar och hon gråter fortfarande. Av erfarenhet vet jag att det finns inget jag kan säga i det här läget som ger henne någon tröst. Säger jag att vi ska äta köttbullar när vi kommer hem så säger hon att hon hatar köttbullar. Säger jag att vi kan spela spel så är det tråkigt och så vidare. 

När vi väl kommer hem är hon helt slutkörd och jag bäddar ner henne med filt och Ipad i soffan. Jag tänker att det här mitt fel. Jag hade inte givit henne några förutsättningar att vara beredd på vad som gällde på marknaden. Jag var osäker på vad jag tyckte var okej därför fattade jag inget beslut förrän vi var på plats. Så korkat och så upplagt för härdsmälta. Att jag fortfarande gör sådana misstag. 

Jag förstår att hon hade en bild att få åka karusell, äta godis, köpa leksaker och så vidare.

Hade jag förberett henne på vad vi skulle göra och vad vi inte skulle göra hade det här gått så mycket bättre. 

Jag borde ha insett det innan och inte när vi var mitt i situationen. Jag tänker att barn beter sig som de förmår och hon förmådde inte mer i det läget. Med bättre förberedelser hade hon haft en förväntan som var mer i linje med vad jag tyckte. 

Borde jag kanske bara ha givit efter? Jag hoppas att jag kan agera klokare nästa gång. Har du varit med om att en situation har spårat ut och du inser att du kunnat agera så mycket smartare?

Ha en fin midsommar!

adhd-blogg

Ps. Har du sett att webbkursen för föräldrar är öppen för anmälan fram till 3o juni med sommarrabatt? Kolla in den här! Tips för en sommar med färre konflikter!