Menu

Category Archives for "Medvetet föräldraskap"

maj 31

Vad har du gjort bra idag?

By Funkamedadhd | adhd , Föräldraskap , Medvetet föräldraskap , Personligt ledarskap

Medvetet föräldraskap adhd

Vad har du gjort bra idag?

Att vara förälder innebär att det är upplagt för att känna sig otillräcklig. Antingen har vi gjort för mycket av något (kanske tjatat) eller så har vi gjort för lite av något (kanske varit för lite närvarande). Det är lätt att bli frustrerad över sitt eget beteende och känna sig missnöjd med sitt föräldraskap. 

Sluta med det. 

Det hjälper ingen. Varken ditt barn eller dig själv. Vi har alla saker vi behöver förändra och det är väl toppen att vi kan utvecklas och lära oss hela livet. Hur ska vi göra om vi vill förändra något? Börja med att skriva ner tre saker du gjorde bra idag. Och bli inte ambitiös nu, små saker räcker långt. 

"Den som kan glädjas över lite kan glädjas över mycket."

Skriv en sak du vill ändra på. 

En enda. 

Bli inte ambitiös här heller och skriv en hel roman. Det är svårt att ändra beteenden i vardagen för de är våra vanor. Vanor som har skapat upptrampade stigar i våra hjärnor. Ju fler gånger du gjort något desto lättare att göra det igen - på gott och ont. Ju fler gånger du tänkt något desto lättare att du hamnar i samma tankar igen.

Om det räcker med att tänka tre exempel? Nej, när vi skriver händer något mer. Det är som om tankar blir på riktigt när de kommer ur oss och fastnar där vi kan läsa dem. 

Våra barn behöver vuxna som orkar vara sitt bästa jag för det är bara då vi kan hjälpa våra dem att få tillgång till sina styrkor. Då kan vi inte fastna i negativa tanker som stjäl energi från oss, sänker humöret och leder till att vi gör saker vi egentligen vet inte funkar. Lätt att hamna i negativa spiraler!

Tre bra saker jag gjorde igår: 

  1. Åt frukost med tioåringen utan skärmar och pratade om livet, bara han och jag. 
  2. Jag gick med hundarna och sexåringen cyklade med. Lyssnade när hon berättade om den bästa dagen som skulle bli imorgon då det är avslutning på förskolan.
  3. Jag och sexåringen planterade tomatplantan hon fått från förskolan i ny kruka och jord. Hon fick välja kruka och vart plantan skulle få stå.

En sak jag ska göra bättre:

  1. Låta mobilen ligga i ett annat rum för att vara mer närvarande. 


Vad har du gjort bra idag? Kommentera gärna, exempel inspirerar!

Många hälsningar

adhd-blogg



Ps. Du har väl anmält dig nyhetsbrevet Funka med adhd? Inspiration, tips och mindset ! Missa inget blogginlägg, poddavsnitt, webbkurser som kan ge dig mer energi i vardagen! Anmäl dig här bums!

maj 06

Född uttråkad?

By Funkamedadhd | adhd , Medvetet föräldraskap

Uttråkad och svårmotiverad

Min son säger ofta till mig med eftertryck ”jag är uttråkad!”. I de pauser som blir mellan aktiviteter eller när han ligger i sängen och ska sova på kvällen så blir han uttråkad.

Jag vet inte hur  det är med dig, men när jag ska sova så kan jag känna många saker men just uttråkad brukar inte vara en av dem. Jag tror utmattad är vanligare haha! 

Så frågan här hur kan han bli uttråkad så galet snabbt? 

Kanske fick jag svaret när jag läste Anders Hansens bok Fördel adhd. Det finns nämligen människor som föds med ett belöningssystem som fungerar annorlunda. De har ett trögare belöningssystem i hjärnan som kräver större upplevelser än att bara sitta och lyssna på nån som pratar, se på tv eller läsa en artikel för att det ska aktiveras. Det gör att de upplever världen som lite gråare. Saker som vanligtvis uppfattas som intressanta eller roliga har inte samma lyster för dem med det här tröga belöningssystemet. De blir uttråkade mycket snabbare. [Nej alla har inte "lite adhd nu förtiden"]

I skolan märks det på att de har svårt att filtrera bort ovidkommande information. De hör allt, fläkten som brummar, stolar som skrapar, pennor som raspar och bilar som kör förbi längre bort. Med en hjärna som hela tiden söker efter att aktivera belöningssystemet, flyttar fokus från det ena ljudet efter det andra. Genomgången framme vid tavlan lyckas inte aktivera belöningssystemet och därmed skapa fokus för att orka lyssna. 

Hur hänger belöningssystemet ihop med motivation att göra något? 

Belöningssystemet är igång mer eller mindre hela tiden. Signalämnet dopamin utsöndras och får oss att göra saker som att äta, gå upp, mobila, jobba eller läsa. Utan dopamin skulle vi inte känna att något var viktigt eller angeläget. Experiment på möss visade att de inte ens åt maten framför dem när forskarna hade tagit bort deras dopaminproduktion. När de fick en injektion med dopamin började de äta direkt. 

Så för personer med det här tröga belöningssystemet krävs mycket mer varierande genomgångar i skolan där man växlar mellan att prata själv, visa video, skriva på tavlan eller visa bilder. Det samma gäller högst troligt på jobbet. 

Självklart är det lätt att uppfatta min son och andra som ointresserade, omotiverade och oengagerade. Som om de med uppsåt gjorde situationen besvärligare. 

Med insikt om att belöningssystemet fungerar annorlunda kan vi tolka alla de beteendena som annars ger dessa etiketter på ett annat sätt. När vi ser de som konsekvenser av en hjärna som funkar på annat sätt kan vi lägga bort våra tolkningar av intentionerna bakom beteendena och bara fokusera på vad vi kan göra för att hjälpa belöningssystemet att aktivera sig. 

När vi flyttar fokus från att försöka ändra på individen till att försöka ändra på förutsättningarna runt omkring så når vi med största sannolikhet större framgång. Och vi stärker barnets känsla för sitt eget värde när vi skapar förutsättningar att lyckas istället. 

Har du läst så här långt? Stort tack till ditt belöningssystem som motiverade dig att läsa hela texten till slut!

Har du läst boken Fördel adhd? Berätta gärna hur du tänker!

Många hälsningar!

För dig som tycker att det är spännande hur hjärnan fungerar:

När signalämnet dopamin frisätts har hjärnan mottagare (receptorer) som fungera som dockningsstation för dopamin. När dopaminet dockar in i mottagaren påbörjas en reaktion som slutar med en känsla av välbefinnande.

Om du har mottagare som fungerar bra kommer du att känna ett tydligt välmående av dopaminet. Har du mottagare som är mindre bra på att binda dopamin kommer du förmodligen inte att känna samma välmående. 

Hur väl de här fungerar får därför effekt på hur du mår.  Det finns en gen som kallas DRD4-7R som har visats sig är sämre på att ta upp domainet. Personer med den typen av mottagare kommer troligen att uppleva tillvaron som mindre intressant.

apr 30

Vilket mindset har du?

By Funkamedadhd | Föräldraskap , Medvetet föräldraskap , Personligt ledarskap

Vilket mindset har du?

När min son fick diagnosen adhd var det en stor sorg för mig. Det kändes hemskt att veta att mitt barn alltid skulle ha det lite svårare än andra barn. Det som var lätt och självklart för dem kanske skulle vara svårt för honom. Det gjorde att jag först hade svårt att acceptera diagnosen. Jag ville inte ha den framtidsutsikten för honom. 

Men efter en del ältande och grubblande så insåg jag att jag behövde rycka upp mig. Bara för att jag hade fått ett besked jag inte ville ha betydde det inte att det inte var sant. Det vara bara ett besked som jag inte ville höra. 

Och då bestämde jag mig för att jag ska äga det här problemet för om jag gör det så äger jag också lösningen. För mig betyder det att jag gör det bästa med det jag har. Det är inte alltid tillräckligt och jag kan inte alltid lösa hela problemet, oavsett vad det är. Men jag kan göra min del av det. 

Min del av att få kvällsrutinerna att fungera, min del av att få samarbetet med skolan att fungera, min del av att erkänna när jag gör fel.

Det har hjälpt mig på många sätt. Jag kan oftare lägga fokus på det jag faktiskt kan påverka och låter inte sådant som ligger utanför min kontroll ta energi av mig. Jag övar på att hantera mina brister och på att bli bättre det jag gör. Det ger mig en känsla av att jag sitter i förarsätet på mitt liv även när det är svårt. Det ger mig en känsla av meningsfullhet och ger utrymme för att hela tiden lära mig nya saker. 

Men det här kommer inte alltid enkelt. Det känns som att förmågan behöver erövras varje dag. För utmaningar kommer hela tiden och det är så lätt att lägga fokus på omständigheterna runt omkring. 

Men jag har bestämt mig för att fortsätta träna och försöka för att jag tror att det är en väg som leder till bättre resultat och bättre hälsa över tid. 

Häromdagen såg jag den här bilden på Joanna Lundins Instagram. Den är för skolan och jag tror att tänket passar lika bra hemma. Dynamiskt mindset är väl värt att öva på om du inte har det. Forskning visar att du mår bättre och kommer mycket längre med dynamiskt mindset framför statistk.

Fritt översatt så var den så här: 

Istället för att tänka (statiskt mindset)

Försök tänka (dynamiskt mindset)

Han är inte redo att börja skolan

Hur kan vi få skolan redo för honom?

Vi har inte nog med resurser

Vad kan jag göra med de resurser jag har?

Hon behöver sitta i särskilt rum

Hur kan jag säkra att hon känner att hon hör hemma här?

Jag behöver mer assistenthjälp

Vad kan han göra självständigt?

Vi har provat den här strategin förut

Fungerade någon del av strategin?

Jag är inte utbildad för det här

Var kan jag lära mig mer?

Hur tänker du?


Ha det fint!

adhd-blogg

Ps. Om du vill veta mer om dynamiskt och statiskt mindset kan du läsa Carol Dwecks bok Mindset. Mycket intressant!

apr 02

Mamma, jag är en dålig människa

By Funkamedadhd | adhd , Föräldraskap , Medvetet föräldraskap

”Mamma, jag är en dålig människa. Jag borde inte få leva.”

 

Jag försöker möta hans blick men han ser bort. Tårarna rinner nedför hans ansikte och hakan är sänkt mot backen när vi går. Jag har hämtat honom från fritids. Jag vet att hans högsta önskan är att få en kompis. Någon att leka med efter skolan men när alla bestämmer lekar så är det ingen som inkluderar honom. Han är sex år och har aldrig haft ett kompiskalas.

 

”Vad hände?”

 

Jag frågar trots att jag vet svaret. Pedagogerna har berättat om hur arg han blivit i kapprummet. Ingen vet riktigt vad som hände innan och allra minst min son.

 

”Jag slog Daniel fast än jag inte ville. Mina händer bara slog till honom.”

 

Han gråter tyst medan vi går hemåt hand i hand. Jag vill trösta honom. Säga att det inte gör något och att det kommer att ordna sig. Men jag kan inte för jag vet att det visst spelar roll. Vi bor på en liten ort. Han går på en liten skola. Det blir inte lättare att få kompisar när man slår dem även om jag vet att han är världens snällaste kille egentligen.

 

Jag pratade med barnpsykologen om att han slogs. Hon sa att det var dags att berätta för honom att han har adhd. Han måste få en förklaring till varför han har så svårt att låta bli att slåss. Varför det känns  som om armen är den som slår trots att han själv inte vill.

 

Jag hade inte berättat att han har adhd. Jag hade inte tyckt att det var viktigt med själva diagnosen utan vi hade pratat om att man var olika. Att alla hade olika styrkor och svagheter. Men nu var det alltså dags. Hur skulle jag göra det på bästa sätt?

 

Jag bestämde mig för att rita för honom. Jag började med att säga att han hade något som heter adhd och det kan gör att man blir arg snabbt.  För de som inte har adhd så är de först glada (pekade på den gröna linjen), sedan kanske de blir lite irriterade (pekade på den orangea linjen) och sedan efter ett tag blir de arga.

Men när man har adhd så är man först glad, sedan är man kanske en kort stund irriterad för snabbt blir man JÄTTEARG. Jag visar dramatiskt på den röda linjen. Han tittar intresserat på teckningen.

”Som jag mamma! Jag blir ju jättearg!”

”Ja och det beror på att du har adhd. När du är så där jättearg det är då dina armar slåss.”

 

glad adhd

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag visar en teckning till och förklarar att när man har adhd så är man också bra på en del saker och mindre bra på andra. Jämfört med andra så kan den som har adhd vara bättre på att komma på många idéer, lära sig roliga saker snabbt och göra saker fort. Och jämfört med andra, utan adhd, så var det svårt att sitta stilla, låta bli att slåss och prata med lagom röstvolym.

 

Han kände igen sig och blev väldigt intresserad av staplarna och vi fick en bra diskussion om vad de innebar och hur det var för honom.  [Vill du ha fler exempel från vardagen? Ladda ner min e-bok gratis!]

 

svagheter adhd

 

Dagen efter tog jag med teckningarna till förskoleklassen. Jag frågade om han ville berätta för fröken om dem? Han sken upp och började genast berätta att han har adhd och då är man bra på det här och har svårt för det där. Och att det var därför han blev så arg ibland fast han inte ville och så vidare. Fröken som så klart visste allt redan lyssnade, nickade och bekräftade det han sa om både styrkor och svagheter.

Några veckor senare fick jag dessutom höra att han ställt sig inför hela förskoleklassen och visat teckningarna och berättat för klasskompisarna om sin adhd.

 

Jag kunde inte vara mer lättad över att adhd aldrig blev skämmigt eller konstigt. Bara så som det var. [Jag kan inte förändra mitt barn]

 

Hur berättade du för ditt barn om diagnosen? Berätta gärna!

 

Många hälsningar!

adhd-blogg

mar 25

Nej, alla har inte ”lite adhd nu förtiden”

By Funkamedadhd | adhd , Föräldraskap , Medvetet föräldraskap

Adhd och föräldraskap. I veckan var jag på middag med människor jag inte träffat tidigare. Vanligaste frågan är ju så klart vad man jobbar med. Jag svarade att jag höll föredrag och gjorde webbkurser om hur man får vardagen att funka med barn med adhd.

”Hur kommer det sig?”

Jag svarade att jag har barn med adhd och jag vill hjälpa andra föräldrar och pedagoger med mina erfarenheter.

Gillande nickar och sedan:

”Har inte alla lite adhd nu för tiden?” 

Jag får höra det ganska ofta som om adhd är modernt. Något man kan få om man vill. Och jag fattar det. Jag fattar att folk inte har koll. Det hade inte jag heller innan jag själv fick barn med adhd. Och jag fattar att det kan kännas som om det pratas om adhd överallt. Jag tänker att det är bra. Ökad kunskap kan göra vardagen lättre för dem som har diagnos.

Så hur är det? Har alla lite adhd nu för tiden? För visst kan många känna igen sig i symptomen för adhd. Svårt att koncentrera sig, lätt bli distraherad, jobbigt att organisera och planera sitt arbete (sitt liv), svårt att lyssna på andra – lätt att avbryta och så vidare. När jag läser igenom listan på vanliga problem så visst, det stämmer in på mig också.

Ibland.

För även om adhd kallas superkraft och underbart så är grunden för diagnosen en stor svårighet i att få vardagen att fungera. Känner jag igen mig i alla kriterier men ändå inte har några svårigheter att få vardagen att funka – då har jag inget funktionshinder. Då blir det ingen diagnos.

Jag har mött vuxna som inte kan betala sina räkningar trots att Kronofogden knackar på, som inte fixar att få in deklarationen ens samma årstid som den har deadline, som gör av med hela lönen två dagar efter den kommit in på kontot. Folk som högpresterar på jobbet men klarar inte av livet hemma. Vuxna som inte har mat i kylskåpet för att antingen är pengarna slut eller så har de glömt att handla. Personer som tar impulsiva sms-lån (hur kan de ens få finnas?!) för att lösa något behov den timmen medan skulderna växer.

Jag läste Viktor Frisk bok förra året.  Han gör listor på allt han ska göra: Gå upp, klä på sig, gå till gymmet, duscha, äta frukost osv. Listor på en detaljeringsnivå som ingen person utan en stor svårighet att planera och organisera sitt liv skulle skriva.

Diagnos adhd är ingen superkaft och heller inget som finns ”lite överallt”. Det kan vara en galen utmaning att fixa sitt ansvar som vuxen. Strategier för att hjälpa sig själv krävs och förmodligen stöd från någon runt omkring, en partner, en förälder eller kanske en boendestödjare.

Det var det här som gjorde att jag kände en stor sorg när min son fick diagnosen. Sorgen över att hans liv alltid skulle vara lite svårare än andras. Att det som var lätt för andra skulle vara svårt för honom.

Med det sagt så tror jag på att bygga på de styrkor man har. Det är bra för människor i allmänhet och för personer med adhd i synnerhet. Har man svårt att få ihop olika delar i livet så behöver man folk runt omkring en som ser ens förmågor (och inte bara oförmågor), som peppar och stöttar.  Att bygga på sina styrkor handlar om att skapa ett mindset  som inte skapar nya problem som dåligt självförtroende och en känsla av att livet är kört på förhand. [Jag kan inte förändra mitt barn] Att få möjlighet att utveckla det man är bra på.

För det krävs strategier för att få vardagen att fungera. Larm på mobilen, att göra -listor, tydliga prioriteringar, öva på att be om hjälp och så vidare. Det är vad jag vill för min son. Att människor runt omkring honom ska se hans styrkor och inte döma honom efter hans svårigheter. Och att han redan från ung ålder övar på sina strategier för att få vardagen att funka.  Att hjälpa honom med det – det är mitt uppdrag.

Hur tänker du kring adhd? Kommentera gärna!

Många hälsningar!

adhd-blogg

Ps. Vill du ha stöd och råd i vardagen? Kolla in vår medlemsklubb för föräldrar Funka med adhd-Vänner

feb 11

Jag blir så trött på mig själv!

By Funkamedadhd | adhd , Medvetet föräldraskap , Personligt ledarskap

Medvetet föräldraskap och adhd. Igår stod jag inne på badrummet och borstade håret på femåringen. Sonen (tio år, adhd) kommer in och visar en skål med något grönt i. Han säger glatt:

 

”Kolla här mamma! Jag har gjort ett experiment!”

Jag sneglar i skålen och frågar vad det är.

”Mjölk och karamellfärg!”

”Då får du dricka upp det där. Det är mycket mjölk och det vill jag inte att vi bara kastar bort” säger jag hårt och irriterat. Jag tittar upp från flätan och möter hans blick. Den förändras från glad till sårad till arg på ett ögonblick.

 

”Tänker jag inte göra!” skriker han arg och stormar ut med skålen skvalpande i handen.

 

Jag inser vad jag har gjort. Vilket rikspucko jag är. Jag sätter på snodden på flätan och säger till dottern att jag måste gå och hjälpa brorsan. Hon protesterar eftersom hon var mitt i en berättelse och vill att jag lyssnar klart. Men jag vet att jag inte har lång tid på mig att avvärja utbrottet.

 

Jag går till soffan där han satt sig med skålen på bordet.

”Du är en jävla idiot mamma. Jag hatar dig! Jag ska hälla ut det här i soffan!” skriker han.

”Jag vet, förlåt! Har du alltså gjort ett experiment?”

Han är tyst en stund och situationen står och väger. Jag tittar milt och lite nyfiket på honom och skålen. Inombords håller jag tummarna. Jag frågar:

”Kollade du i experimentboken?”

 

Det tippar över till min fördel.

 

”Ja och jag hade tänkt göra det här.” Han visar mig mjölkexperimentetet. ”Men jag hittade inte allt jag behövde.” Rösten är ivrig igen. Dottern är arg inne på badrummet för att jag gick ifrån henne. You win some, you loose some… Jag ropar att hon ska komma och titta hon också. Spännande grejer på gång här.

 

Plötsligt har allt ordnat sig. Julklappslådan med olika experiment åker fram. Han vill testa och göra en blandning. Det blir fel. Han ger nästan upp men jag parerar med ett förslag om ny lösning. Han fortsätter och kommer på nya idéer. El-grejorna kommer fram. Båda barnen är glada. Samtidigt! [Mamma! Jag hatar dig!]

Föräldraskap

Jag blir så sjukt trött på mig själv när jag gör så där. För jag vill att han ska ta initiativ till att göra andra saker än att sitta vid datorn. Eller paddan. Eller tv:n. Eller mobilen. Ja du fattar. Jag har köpt en stor bok om experiment och jag har köpt en kemilåda. Inget har blivit använt. Och nu när han faktiskt hade provat, vad blir min reaktion?

 

Jag dömde ut det direkt 🙁

 

För att jag tänkte på att man inte ska slänga mat. Och visst, det ska man inte heller. Men i det här fallet var lite mjölk lätt offrat för att istället bejaka och förstärka att han ville göra något kreativt. Något han kommit på själv.  Om jag vill ha mer av det kan jag ju inte dissa honom när han försöker. Så galet enkelt jag som förälder kan mörda all glädje och kreativitet när den väl uppstår bara för att jag inte var beredd. Har du varit med om det någon gång? [På gång: webbkurs för föräldrar]

 

Nästa gång ska jag göra bättre.’

 

Under våren kommer jag att blogga om personligt ledarskap, medvetet föräldraskap och adhd-strategier. Hoppas du vill hänga med och dela dina erfarenheter!

 

Vill du ha följa bloggen och få lite inspiration i vardagen? Välkommen till Funka med adhd kunskapsbrev!

 

adhd-blogg

feb 04

Adhd-liv vs Insta-liv

By Funkamedadhd | Medvetet föräldraskap , Personligt ledarskap

Har man barn med adhd så är vardagen inte särskilt rosaskimmrande. Det jag kallar en väl fungerande vardag är förmodligen kaos för många andra.

 

Jag vet att du vet det. Jag vet det också. Livet vi ser att andra har på Instagram och Facebook finns inte på riktigt.

 

 

Eller snarare är det inte hela verkligheten utan en skärva av den. Ett ögonblick av skrattande barn, ett utsnitt av ett rum eller enskilda lyckotillfällen.

 

Får mig att känna mig som en dålig förälder

Om jag vet att det inte är hela beskrivningen av verkligheten varför gör den mig stressad? Varför får det mig att känna mig som en dålig förälder?

När solen skiner känner jag att hela familjen borde ta en tur i skogen. För det ser jag att andra familjer gör. Jag glömmer att vi faktiskt också åker till skogen ibland, tar med fika och har en mysig utflykt.

 

Jag ser min son sitta framför datorn när landskapet fylls av fluffig snö och känner mig usel över att jag inte tvingar ut honom i snön. Vilken himla snödriva som helst skulle duga. Ut bara. Lek och var glad i snön.

Jag ser det fina fredagsmyset med morotsstavar, gurkbitar och avokadodipp och tittar skräckslaget ut över vårt bord med chips, godis och läsk. Och jag glömmer att vi ibland äter fruktsallad. [Vi behöver återinföra att ha tråkigt]

 

Jag tycker att det är helt okej att visa upp det goda i sitt liv. Jag tror ingen av oss skulle bli lyckligare av att dra upp allt som går fel, alla sorger och bedrövelser. För det behöver man ju bara slå på nyheterna. [Vill du kunna handla med barnen utan bråk?]

 

Inte hela sanningen

Det vi behöver komma ihåg är att det vi ser inte är hela sanningen. Vi behöver påminna oss själva om att allas liv består av bra och dåligt. Motgångar och framgångar. Glädje och konflikter. Men det är inte helt lätt för varje gång vi ser att vi fått en like eller ett hjärta får vi en liten dopaminkick. En liten belöning som får oss att titta om och om igen. När vi får en negativ kommentar eller ser en lycklig harmonisk familj på Instagram som vi inte kan identifiera oss med så vår vi ett kortisolpåslag. Ett stresshormon som vi över tid i för stora doser mår dåligt av.

 

Ett tillsynes enkelt sätt att undvika det här är ju att inte hänga så mycket på sociala medier. För egen del tror jag att jag får jobba med mitt förhållningssätt. Och att undvika sociala medier de dagar jag känner mig skör och påverkarbar.

 

Hur tänker du? Blir du påverkad av bilden av alla happy families?

 

Under våren kommer jag att blogga om personligt ledarskap, medvetet föräldraskap och adhd-strategier. Hoppas du vill hänga med och dela dina erfarenheter!

 

Vill du ha följa bloggen och få lite inspiration i vardagen? Välkommen till Funka med adhd kunskapsbrev!

 

adhd-blogg