Menu
feb 14

#55 Funkismorsorna om syskonrelationer

By Funkamedadhd | Okategoriserade

Funkismorsorna Lisa, Anna och Petra har tillsammans nio barn med och utan diagnoser. I det här avsnittet berättar de om utmaningarna som uppstår mellan syskonen och hur de hanterar vardagen med många olika behov.

Vi pratar om oron för att syskon utan diagnos får stå tillbaka men även om de unika lärdomar, förmågor och insikter som barnen får med sig genom att växa upp i en familj där ett eller flera syskon har särskilda behov.

Trion driver även podden Funkismorsorna.

jan 31

#54 Mrs Hyper – mina bästa vardagsstrategier

By Funkamedadhd | Okategoriserade

Jessica Stigsdotter Axberg delar med sig av sina bästa strategier för att hantera vardagen där både barn och man har diagnoser. Jessica har valt att driva eget företag för att få arbeta med det som ger henne energi.

Att ta hand om sig själv och sina egna behov för att verkligen orka stödja familjen är avgörande för henne. Lyssna här hur hon gör!

jan 24

#53 Att känna sig som en usel förälder

By Funkamedadhd | Okategoriserade

Händer du att du känner dig som en usel förälder? Vi diskuterar vad det är som gör att vi ibland tänker att vi är de sämsta föräldrarna någonsin. Och att vi ibland piskar oss själva över saker som barnen inte alls tycker är något problem. Men vissa saker vi gör hänger verkligen kvar i evigheter som ett dåligt samvete.

När känner du dig som en dålig förälder? Skicka gärna ett dm på Instagram och tagga oss i en story!

jan 17

#52 Chef och förälder- så fixar du det

By Funkamedadhd | Okategoriserade

Vill du vidare i karriären och jobba som chef men är osäker på om det går att kombinera med din vardag hemma?

Många av de färdigheter du fått som förälder till barn med diagnos är precis vad som kommer att göra dig till en chef utöver det vanliga! Jill delar med sig av sina erfarenheter av att ha hanterat en utmanande vardag hemma med ett roligt och krävande jobb som chef.

Få en sammanfattning 👉ladda ner här http://www.funkamedadhd.se/landningssida-chef-och-barn-med-adhd/

dec 14

#51 Skärmtid, syskonbråk och läxor

By Funkamedadhd | Okategoriserade

Hur ska vi tänka kring barnens skärmtid? Hur ofta bråkar syskon i allmänhet och när behöver vi egentligen bli oroliga över det? Och så var det det där med läxor, en ständig källa till konflikter. Finns det sätt att få till dem utan bråk?

I det här avsnittet pratar vi med Kajsa Lönn Rhodin och Maria Lalouni som skrivit boken Vad alla föräldrar borde få veta : Barnets första tolv år. De ger oss fem föräldrafinesser att ta till för att göra vardagen smidigare. Finesser som är bra för alla barn men särskilt angelägna för barn med npf-diagnos.

dec 07

#50 Fixa julen på era villkor

By Funkamedadhd | Okategoriserade

Är julen mysig eller en källa till kaos och ångest? Få högtider är väl så förknippade med mentala bilder om hur det borde vara både hos oss föräldrar och hos övriga släkten. Traditioner som ibland skapar mer problem än vad de tillför i glädje.

Vad händer om vi utgår från att julen är främst till för barnen? Vilka val gör vi då? Släng ut alla traditioner som inte funkar i er familj och skapa egna som passar er! Släpp dåligt samvete över barn och släktingar och gör det som funkar. Hur skulle den julen bli?

nov 23

#49 Varför är det så svårt att behålla lugnet?

By Funkamedadhd | Okategoriserade

Har du svårt att behålla lugnet i utmanande situationer? Eller är du lugn och din partner går i taket? I det här avsnittet pratar vi om vad som påverkar våra känslomässiga nivåer och vad som händer när det här ser olika ut i samma familj. Har du explosiva barn så kommer du att känna igen dem i de tre aspekter vi tar upp i det här avsnittet. Och du själv, hur fungerar det för dig?

Vill du fördjupa dig i det här spännande ämnet kan du läsa boken ”Känslor som kraft eller hinder : En handbok i känsloreglering”
av Hanna Sahlin och Elizabeth Malmquist

nov 16

#48 Att tänka på om du vill skaffa hund till familjen

By Funkamedadhd | Okategoriserade

Har du hört hur välgörande hundar kan vara för barn med npf-diagnos och funderar på att skaffa en egen till familjen?

Sara Karlberg och Helena Eriksson har skrivit boken Sociala tjänstehundar – Omsorg utan ord och är med oss i det här avsnittet där vi reder ut hur hundar kan hjälpa barn och ungdomar med träning i både färdigheter och kunskapsinlärning. Men också vad som krävs av er som familj om ni väljer att skaffa en hund och vad alternativen till en egen hund kan vara. Vi pratar också om hur du skulle kunna utbilda den hund du redan har.

nov 09

#47 Superkrafter du har som förälder del 2

By Funkamedadhd | Okategoriserade

Har du tänkt på vilken otrolig kompetens, erfarenhet och förmåga du har byggt upp över tid som förälder till barn med npf-diagnos? Ibland talas det om att barn med npf-diagnos har superkrafter men i det här avsnittet så slår vi ett slag för alla superföräldrar!

Det här första delen av två där vi listar tio superkrafter som vi föräldrar skaffar oss genom att bara leva i den vardag vi har. Övriga fem får du i kommande avsnitt.

Vilka stämmer bäst in på dig?

nov 02

#46 Superkrafter du har som förälder! Del 1

By Funkamedadhd | Okategoriserade

Har du tänkt på vilken otrolig kompetens, erfarenhet och förmåga du har byggt upp över tid som förälder till barn med npf-diagnos? Ibland talas det om att barn med npf-diagnos har superkrafter men i det här avsnittet så slår vi ett slag för alla superföräldrar!

Det här första delen av två där vi listar tio superkrafter som vi föräldrar skaffar oss genom att bara leva i den vardag vi har. Övriga fem får du i kommande avsnitt.

Vilka stämmer bäst in på dig?

**************************************************************
Vill du ha fortsatt inspiration från oss? Anmäl dig till våra mail (helt gratis)>> www.funkamedadhd.se/inspiration-pa-gang/

okt 21

#45 Arkitekten som NPF-anpassar skolor

By Funkamedadhd | Okategoriserade

Låt oss bygga 1000 nya skolor som är tillgängliga för alla! Möt Anna Ellingsen, skolhusarkitekt. Efter att hennes barn fick tre olika npf-diagnoser har hon slagit samman sin kunskap om npf-området med sitt yrkesliv.

Hon jobbar nu med att sprida kunskap om hur branschen kan bygga skolor som fungerar även för barn och ungdomar med npf-diagnos. Det handlar om att tänka till kring ljudbilden, det visuella och orienterbarheten. Utgångspunkter som även kan användas för att förbättra befintliga skolmiljöer.

okt 10

#44 Trollar du också med knäna?

By Funkamedadhd | Okategoriserade

Det finns så mycket förmåga i oss föräldrar. Vi kör på, fixar, trollar med knäna och hanterar i oändlighet. Ibland blir vi trötta och tappar hoppet. Sedan plockar vi upp både hopp och oss själva och kör på igen.

Att ha barn med diagnos innebär ett krävande och utmanande föräldraskap. Men också en otrolig möjlighet att växa som människa. Våra barns oförmågor ställer krav på våra egna större förmågor.

Precis därför startade vi medlemsklubben för föräldrar, Funka med adhd-Vänner. För att vi behöver ett sammanhang där vi kan få inspiration, pepp och stöd i hur vi ska tänka och göra.

Nu öppnar vi medlemsklubben för att ta in nya medlemmar igen under några dagar. Häng på du också! De femtio första som anmäler sig kommer dessutom att få en finfin bonus värde 448 kr helt gratis! Läs mer här: www.funkamedadhd.se/vanner/

sep 22

#43 Att leva med och hantera ångest- Elin Erkenswick

By Funkamedadhd | Okategoriserade

Att leva med och hantera ångest. Elin Erkenswick har adhd och autismdiagnos. Hon har sedan ung ålder åkt in och ut på sjukhus. ”Jag har kostat samhället så många miljoner och det är så onödigt. Bara för att ingen förstod vad det var jag behövde” säger Elin.

Idag driver hon två företag, föreläser och coachar för att hjälpa andra att hantera starka känslor. Det här är berättelsen om Elins kamp för att må bättre och kunna leva på den nivå hon hela tiden känt att hon haft förmåga till.  

*******************************************

Som förälder till barn med adhd behöver du ha en rätt stor verktygslåda för att få vardagen att funka för det som fungerar ena veckan kanske inte fungerar nästa vecka.

Den 10 oktober öppnar vi dörrarna till Funka med adhd-Vänner en medlemsklubb på nätet för föräldrar som har barn med adhd. Vi ger dig strategier och metoder som kommer att göra skillnad i din vardag.

Vill du vara bland de femtio första som får en särskild bonus när du anmäler dig – sätt upp dig på väntelistan genom att maila jill@funkamedadhd.se

sep 14

#42 Hur går en utredning till?

By Funkamedadhd | Okategoriserade

Funderar du på hur du ska gå till väga om du vill att ditt barn ska utredas för adhd? Varför är det viktigt för barnet eller ungdomen att få en diagnos?

I det här avsnittet har vi med oss Evelina Bihl leg. psykolog på Stockholm Kids. De utreder många barn och ungdomar varje år. Evelina beskriver vilka steg som ingår i en utredning för adhd och varför den är viktig oavsett om det leder till en diagnos eller inte.

sep 07

#41 Hur du kan minska syskonbråk

By Funkamedadhd | Okategoriserade

Konflikter mellan syskon är ett bekymmer för många. Vi har träffat Jenny Steen, mamma till fyra barn varav två har npf-diagnoser. Jenny har idag en vardag med betydligt färre syskonkonflikter och hennes metoder för det har varit alltifrån att justera sitt eget sätt att tänka till att vara noga med förberedelser. 

Det här är ett avsnitt för dig som vill få fler insikter kring hur du kan få mindre bråk mellan dina barn.

God lyssning! 

Ps. Den 10 oktober 2019 öppnar vi dörrarna för nya medlemmar i Funka med adhd-Vänner. Det är vår medlemsklubb för föräldrar som vill minska konflikter, utbrott, få till bättre rutiner i vardagen, fixa det här med läxor och syskon och inte minst, må bättre själv som förälder. 

Här finns ett helt gäng föräldrar att utbyta idéer med och får möjlighet att fylla på den egna verktygslådan för en smidigare vardag. Så lägg det på minnet 10 oktober. Redan nu  kan du göra som många andra – sätta upp dig på väntelistan så får du info och bra erbjudande först av alla. Maila jill@funkamedadhd.se

aug 16

Efterlängtad skolstart

By Funkamedadhd | adhd , Föräldraskap

Första egna ryggsäcken

Hur har din sommar varit? Vår har varit ganska bra tycker jag. Mina barn har i och för sig stundtals nästan slagit ihjäl varandra men annars har det funkat rätt bra. Det var skönt att vi kunde bada  mycket i år eftersom båda kidsen gillar det. Då var de tillräckligt sysselsatta för att inte börja tjafsa med varandra. Oftast är det på vägen till aktiviteter som det spårar ur för oss. När vi ska packa och få med oss grejorna blir det nästan alltid bråk. Ibland så mycket att jag är sekunder från att bara vilja ställa in alltihop och stanna hemma. Men jag vet ju att om jag håller ut blir det bättre när vi väl kommer iväg. 

Om jag är lite smart förbereder jag det som går kvällen innan så att det inte blir så många moment när vi ska iväg. Särskilt om vi ska åka direkt på morgonen. Jag glömde det förra helgen när vi skulle åka och hälsa på släktingar. Jag borde självklart ha fixat mackor, vatten, Ipads, dockan, regnkläder och annat som skulle med kvällen innan. Men det gjorde jag inte och resultatet blev att vi kom iväg 25 minuter senare än tänkt och att de var osams två mil i bilen innan det äntligen blev lugnt. Ibland kan man undra varför man aldrig lär sig. Till mitt försvar var det länge sedan vi ställde klockan och åkte tidigt. Kalla mig Doris men jag hade helt enkelt glömt vilken tid det tar på morgonen. 

Efterlängtad skolstart med många frågor

I år  ska sonen börja femman och dottern förskoleklass. Båda längtar. Sonen funderade häromkvällen om det inte var fler lovdagar än skoldagar, det tyckte han var dåligt i så fall. Efter några veckors ledighet blev det långtråkigt tyckte han och förespråkade kortare lov. Jag är så glad över att han trivs i skolan (även om jag vet att det inte alltid låter sådär). 

Dottern är supperpepp på att börja f-klass och har funderat mycket kring det. Vad är fritids? Vad gör man i förskoleklassen? Är det verkligen samma plats? Vi har efter mycket googlande köpt en ryggsäck till henne. Hon är galet nöjd,  både cyklar och sover med den. Men vad ska hon ha i den om hon inte får ta med sina skrivblock, pennor och sudd? Och så den största frågan: hur långt är det kvar?!

"Rita med fina gubbar, mamma" 

Häromdagen bad hon mig rita med ”fina gubbar” hur det funkade med förskoleklass och fritids. Hon ber ofta om det när hon inte får rätsida på sina funderingar. Som den superillustratör jag (inte) är skred jag genast till verket.  Som vanligt blir jag förvånad över hur effektivt det är. Det var lurigt för henne hur det kunde både vara fritids och förskoleklass. Jag försökte förklara genom att dela upp dagen i olika delar. Hon fick bestämma vilka kompisar vi skulle rita dit och vad de skulle leka med på fritids. 

Fritids, f-klass och sedan fritids igen. Ett försök att förklara upplägget. 

Låång väntan...

Men det är ju några dagar kvar. Mina barn börjar den 20 augusti. Efter att ha pratat hundra gånger om dagen om hur många dagar det var kvar ritade jag upp schemat åt henne. Nu kan hon räkna själv om och om igen och kryssa de dagar som är kvar. Det blev genast lugnare med de frågorna. 

Krysskalender inför starten i förskoleklass inklu dekorationer från sexåringen 🙂

Har du fått några frågor om dina barns skolstart?

Många hälsningar

adhd-blogg

Vill du ha färre konflikter? Här är fem enkla tips!

jun 20

Ja det där var mitt fel – så korkat!

By Funkamedadhd | Okategoriserade

Vissa saker måste man tydligt uppleva många gånger innan man lär sig.

I helgen var vi på en marknad i byn där vi bor. Sonen hittade en kompis och hängde med honom. Jag och min dotter (sex år) gick själva runt. Ganska snart började hon fråga efter godis, glass, läsk, åka karusell och köpa leksaker. Jag säger att vi inte ska köpa något nu. Hon har så mycket leksaker hemma så det sista vi behöver är fler prylar som dessutom är av dålig kvalitet. Vi fortsätter bland stånden, stannar och leker vid en lekpark, klättrar på lite stenar och hon är helt nöjd. Efter ett tag börjar jag tröttna och vill fortsätta genom marknaden för att sedan gå hem. Hon är med på att fortsätta framåt. 

Glass, godis och läskpratet intensifieras och jag svarar tveksamt eftersom jag inte riktigt har bestämt mig för vad som är okej. Överlägger med mig själv eftersom vi har sagt att vi ska dra ner på sådant. Till slut säger jag att hon får välja om hon vill ha glass eller en munk. Hon väljer glass och äter nöjt den. 

Efter det brakar det lös. 

Hon vill åka karusell, hon vill köpa leksak, sockervadd, godispåsar och framför allt vill hon inte gå hem. Hon vill måla ansiktsmålning men gråter hejdlöst för att hon inte vågar (hon känner inte de kvinnorna som står och gör målningarna). Jag frågar om det är något jag kan göra för att hon ska våga men hon skaka på huvudet. Jag ser att hon brottas med sig själv men osäkerheten vinner och hon vill inte gå dit. Nu är hon hejdlöst arg och förtvivlad över att vi ska gå hem, över att hon inte får köpa varken godis eller leksak. 

Det tar en bra stund att komma tillbaka till platsen där vi parkerat cyklarna. Hon gråter högt hela vägen dit. Ylar att det här var den värsta utflykten hon varit med om. Vi möter många vuxna som ger henne medlidsamma blickar. Jag håller henne mjukt i handen och låter henne gråta. Sedan bär jag henne så länge jag orkar och hon gråter fortfarande. Av erfarenhet vet jag att det finns inget jag kan säga i det här läget som ger henne någon tröst. Säger jag att vi ska äta köttbullar när vi kommer hem så säger hon att hon hatar köttbullar. Säger jag att vi kan spela spel så är det tråkigt och så vidare. 

När vi väl kommer hem är hon helt slutkörd och jag bäddar ner henne med filt och Ipad i soffan. Jag tänker att det här mitt fel. Jag hade inte givit henne några förutsättningar att vara beredd på vad som gällde på marknaden. Jag var osäker på vad jag tyckte var okej därför fattade jag inget beslut förrän vi var på plats. Så korkat och så upplagt för härdsmälta. Att jag fortfarande gör sådana misstag. 

Jag förstår att hon hade en bild att få åka karusell, äta godis, köpa leksaker och så vidare.

Hade jag förberett henne på vad vi skulle göra och vad vi inte skulle göra hade det här gått så mycket bättre. 

Jag borde ha insett det innan och inte när vi var mitt i situationen. Jag tänker att barn beter sig som de förmår och hon förmådde inte mer i det läget. Med bättre förberedelser hade hon haft en förväntan som var mer i linje med vad jag tyckte. 

Borde jag kanske bara ha givit efter? Jag hoppas att jag kan agera klokare nästa gång. Har du varit med om att en situation har spårat ut och du inser att du kunnat agera så mycket smartare?

Ha en fin midsommar!

adhd-blogg

Ps. Har du sett att webbkursen för föräldrar är öppen för anmälan fram till 3o juni med sommarrabatt? Kolla in den här! Tips för en sommar med färre konflikter!

maj 31

Vad har du gjort bra idag?

By Funkamedadhd | adhd , Föräldraskap , Medvetet föräldraskap , Personligt ledarskap

Medvetet föräldraskap adhd

Vad har du gjort bra idag?

Att vara förälder innebär att det är upplagt för att känna sig otillräcklig. Antingen har vi gjort för mycket av något (kanske tjatat) eller så har vi gjort för lite av något (kanske varit för lite närvarande). Det är lätt att bli frustrerad över sitt eget beteende och känna sig missnöjd med sitt föräldraskap. 

Sluta med det. 

Det hjälper ingen. Varken ditt barn eller dig själv. Vi har alla saker vi behöver förändra och det är väl toppen att vi kan utvecklas och lära oss hela livet. Hur ska vi göra om vi vill förändra något? Börja med att skriva ner tre saker du gjorde bra idag. Och bli inte ambitiös nu, små saker räcker långt. 

"Den som kan glädjas över lite kan glädjas över mycket."

Skriv en sak du vill ändra på. 

En enda. 

Bli inte ambitiös här heller och skriv en hel roman. Det är svårt att ändra beteenden i vardagen för de är våra vanor. Vanor som har skapat upptrampade stigar i våra hjärnor. Ju fler gånger du gjort något desto lättare att göra det igen - på gott och ont. Ju fler gånger du tänkt något desto lättare att du hamnar i samma tankar igen.

Om det räcker med att tänka tre exempel? Nej, när vi skriver händer något mer. Det är som om tankar blir på riktigt när de kommer ur oss och fastnar där vi kan läsa dem. 

Våra barn behöver vuxna som orkar vara sitt bästa jag för det är bara då vi kan hjälpa våra dem att få tillgång till sina styrkor. Då kan vi inte fastna i negativa tanker som stjäl energi från oss, sänker humöret och leder till att vi gör saker vi egentligen vet inte funkar. Lätt att hamna i negativa spiraler!

Tre bra saker jag gjorde igår: 

  1. Åt frukost med tioåringen utan skärmar och pratade om livet, bara han och jag. 
  2. Jag gick med hundarna och sexåringen cyklade med. Lyssnade när hon berättade om den bästa dagen som skulle bli imorgon då det är avslutning på förskolan.
  3. Jag och sexåringen planterade tomatplantan hon fått från förskolan i ny kruka och jord. Hon fick välja kruka och vart plantan skulle få stå.

En sak jag ska göra bättre:

  1. Låta mobilen ligga i ett annat rum för att vara mer närvarande. 

Vad har du gjort bra idag? Kommentera gärna, exempel inspirerar!

Många hälsningar

adhd-blogg

Ps. Du har väl anmält dig nyhetsbrevet Funka med adhd? Inspiration, tips och mindset ! Missa inget blogginlägg, poddavsnitt, webbkurser som kan ge dig mer energi i vardagen! Anmäl dig här bums!

maj 20

Chef och barn med adhd – funkar det?!

By Funkamedadhd | adhd , Föräldraskap , Personligt ledarskap

Chef och barn med adhd - funkar det?!

Kan man satsa på sitt jobb samtidigt som man älskar sina barn och vill göra det bästa för dem? Ända sedan jag fick mitt första jobb efter universitetet har jag älskat att jobba. Jag har alltid haft utvecklande arbetsuppgifter, arbetskamrater som också brann för det vi gjorde och känslan av att bidra till en hållbar samhällsutveckling. 

Efter fem-sex år fick jag mitt första chefsjobb samtidigt som det var dags att skaffa barn. Då var det ett läskigt beslut eftersom jag aldrig hade varit bra på det här med barn. Redan som ettåring var min son aktiv. Väldigt aktiv. Han var överallt och jag hade en helt ny vardag. Plötsligt skulle jag hantera växande utmaningar på jobbet med en vardag hemma som ställde allt större krav på mig.  

På jobbet var jag nybakad chef med höga ambitioner för mitt ledarskap och van att leverera mycket och snabbt. Men hemma hade jag inte längre självklara rutiner för återhämtning. Jag hade en hyperaktiv liten kille som jag älskade av hela mitt hjärta och som omedvetet tvingade mig att omvärdera mitt föräldraskap. 

Det är många år sedan nu och när jag får frågan hur jag klarade att jobba heltid som chef och fixa vardagen med barn med adhd så undrar jag också hur det gick till haha!

Men det gick och även om det var slitsamt så tänker jag att några av mina framgångsfaktorer var: 

På jobbet:

  1. Jag trivdes bra både i min roll som chef och i den organisation jag var anställd. Verksamhetens syfte och sätt att arbeta stämde väl överens med mina värderingar. Det har visat sig avgörande för mig för att må bra - att jobbet är som en förlängning av vad jag tycker är viktigt. 
  2. Jag hade ett öppet samarbetsklimat på min avdelning där jag kände att medarbetarna hjälpte mig att utföra ett gott ledarskap. Jag kände att de hade tålamod med mina tillkortakommanden och bidrog aktivt till förbättringar i verksamheten. 
  3. Jag hade konstant för mycket att göra. Jag hann aldrig med alla mina arbetsuppgifter och jag övade mig på att fokusera på det jag faktiskt hann utföra. Jag tränade mig i att tänka att jag gör mitt bästa, jag gör det som är viktigast först och resten får jag hantera sedan. Jag piskade inte mig själv mentalt över allt jag inte hann med. 

Hemma:

  1. Jag tränade förhållningssätt och bemötande mot mitt barn. Jag insåg att jag kunde inte ändra på honom, bara på hur jag agerade vilket i sin tur gav olika effekter på hans beteende. Jag bestämde mig efter ett par år att sluta skämmas för mitt barn. Nej, han ”uppförde” sig inte som andra vuxna tyckte vara lämpligt. Jag visste varför och jag visste också att andra inte förstod varför. Så jag valde att acceptera det och finna ro i att jag min vetskap om att jag gjorde allt jag kunde för mitt barn. Ibland spårade situationer ur i alla fall. So be it. 
  2. Jag letade aktivt efter det som fungerade i vår vardag för att det gav mig mer energi än att bara uppmärksamma allt som inte funkade. Jag prioriterade att värna om vår relation och försöka välja mina strider. 
  3. Jag fortsatte göra en del av mina egna grejor: gå promenader med hundarna, träna och träffa vänner.  Korta avbrott i vardagen som gav ny energi för knopp och kropp. Och jag gjorde det utan dåligt samvete. Jag såg det som en investering i mig, för min son och för min familj.

Vilka är dina knep för att klara en utmaningar både på jobbet och hemma?

Många hälsningar

maj 06

Född uttråkad?

By Funkamedadhd | adhd , Medvetet föräldraskap

Uttråkad och svårmotiverad

Min son säger ofta till mig med eftertryck ”jag är uttråkad!”. I de pauser som blir mellan aktiviteter eller när han ligger i sängen och ska sova på kvällen så blir han uttråkad.

Jag vet inte hur  det är med dig, men när jag ska sova så kan jag känna många saker men just uttråkad brukar inte vara en av dem. Jag tror utmattad är vanligare haha! 

Så frågan här hur kan han bli uttråkad så galet snabbt? 

Kanske fick jag svaret när jag läste Anders Hansens bok Fördel adhd. Det finns nämligen människor som föds med ett belöningssystem som fungerar annorlunda. De har ett trögare belöningssystem i hjärnan som kräver större upplevelser än att bara sitta och lyssna på nån som pratar, se på tv eller läsa en artikel för att det ska aktiveras. Det gör att de upplever världen som lite gråare. Saker som vanligtvis uppfattas som intressanta eller roliga har inte samma lyster för dem med det här tröga belöningssystemet. De blir uttråkade mycket snabbare. [Nej alla har inte "lite adhd nu förtiden"]

I skolan märks det på att de har svårt att filtrera bort ovidkommande information. De hör allt, fläkten som brummar, stolar som skrapar, pennor som raspar och bilar som kör förbi längre bort. Med en hjärna som hela tiden söker efter att aktivera belöningssystemet, flyttar fokus från det ena ljudet efter det andra. Genomgången framme vid tavlan lyckas inte aktivera belöningssystemet och därmed skapa fokus för att orka lyssna. 

Hur hänger belöningssystemet ihop med motivation att göra något? 

Belöningssystemet är igång mer eller mindre hela tiden. Signalämnet dopamin utsöndras och får oss att göra saker som att äta, gå upp, mobila, jobba eller läsa. Utan dopamin skulle vi inte känna att något var viktigt eller angeläget. Experiment på möss visade att de inte ens åt maten framför dem när forskarna hade tagit bort deras dopaminproduktion. När de fick en injektion med dopamin började de äta direkt. 

Så för personer med det här tröga belöningssystemet krävs mycket mer varierande genomgångar i skolan där man växlar mellan att prata själv, visa video, skriva på tavlan eller visa bilder. Det samma gäller högst troligt på jobbet. 

Självklart är det lätt att uppfatta min son och andra som ointresserade, omotiverade och oengagerade. Som om de med uppsåt gjorde situationen besvärligare. 

Med insikt om att belöningssystemet fungerar annorlunda kan vi tolka alla de beteendena som annars ger dessa etiketter på ett annat sätt. När vi ser de som konsekvenser av en hjärna som funkar på annat sätt kan vi lägga bort våra tolkningar av intentionerna bakom beteendena och bara fokusera på vad vi kan göra för att hjälpa belöningssystemet att aktivera sig. 

När vi flyttar fokus från att försöka ändra på individen till att försöka ändra på förutsättningarna runt omkring så når vi med största sannolikhet större framgång. Och vi stärker barnets känsla för sitt eget värde när vi skapar förutsättningar att lyckas istället. 

Har du läst så här långt? Stort tack till ditt belöningssystem som motiverade dig att läsa hela texten till slut!

Har du läst boken Fördel adhd? Berätta gärna hur du tänker!

Många hälsningar!

För dig som tycker att det är spännande hur hjärnan fungerar:

När signalämnet dopamin frisätts har hjärnan mottagare (receptorer) som fungera som dockningsstation för dopamin. När dopaminet dockar in i mottagaren påbörjas en reaktion som slutar med en känsla av välbefinnande.

Om du har mottagare som fungerar bra kommer du att känna ett tydligt välmående av dopaminet. Har du mottagare som är mindre bra på att binda dopamin kommer du förmodligen inte att känna samma välmående. 

Hur väl de här fungerar får därför effekt på hur du mår.  Det finns en gen som kallas DRD4-7R som har visats sig är sämre på att ta upp domainet. Personer med den typen av mottagare kommer troligen att uppleva tillvaron som mindre intressant.

1 2