Jag trodde det var adhd jag behövde lära mig om

Adhd och föräldraskap. Vi alla som har barn älskar dem och vill deras bästa. Men hur blir man en bra förälder och vad innebär det? Om man försöker blir man någonsin klar? Får man dessutom ett barn med särskilda behov så ställs stora krav eller åtminstone så uppstår stora behov. Jag fick ett barn med adhd. Jag hade ingen kunskap innan om hur man tar hand om barn. Jag hade ingen formulerad idé om hur jag skulle vara som förälder. Jag visste inte vad adhd var eller vad det betydde för mig. Jag började från noll. [Vill du mer inspiration? välkommen till kunskapsbrevet Funka med adhd.]

Det blev ju pinsamt

Först trodde jag att det var adhd jag behövde lära mig om. Vad innebar det för min son? Vilka var svårigheterna? Vad kunde vara styrkorna? Vad var det för anpassningar som krävdes? Men det skulle visa sig att det var mig själv jag behövde lära känna för att komma vidare. För jag upptäckte att jag inte kunde kontrollera mitt barn. Jag kunde inte tvinga honom att sitta stilla, att ”uppföra sig”, att prata lägre eller ”dämpa sig”. Han var hyperaktiv. Han rörde sig konstant. Han slet, rev och slog på saker. Han pratade högt. Han pratade mycket. Frågade mycket. Och det skapade reaktioner hos andra barn och andra vuxna.

Ju mer frustrerad jag blev över att inte kunna kontrollera situationen desto argare blev jag. Det blev ju pinsamt. Jag kände förväntningarna av att sätta ner foten. Säga ifrån på skarpen. Styra upp ungen helt enkelt. Problemet var ju att det inte fungerade. Visst kunde jag bli arg och ryta till. Men det gav inget resultat. Vi var bara två som skrek istället för en. Och skrikandet fick mig att känna mig som en usel förälder. Jag vet inte om du har varit där? Men när du känner dig som en usel förälder är det väldigt lätt att du gör saker som gör situationen sämre. För du är konstant trött och arg och du bemöter ditt barn utifrån det. Barnet reagerar på bemötandet och blir mer utåtagerande vilket gör dig ännu argare. Kanske har du sett någon svettig förälder kämpa med sitt barn på affären? [vill du veta hur du kan handla utan bråk?]

Ny som chef och ny som adhd-förälder

Under den här perioden jobbade jag heltid som chef och det var en omställning att balansera kraven på jobbet med behoven hemma. Energin skulle behöva räcka till både och. Hur skulle jag få energin att räcka till för både familj och jobb? Jag hade aldrig varit i den situationen utan var van att kunna lägga allt fokus på jobbet. Jag var chef för första gången och jag var förälder för första gången. Och faktum är att jag hade en idé om vilken typ av chef jag ville vara innan jag hade tankar om vilken förälder jag ville vara. Det jag märkte var att det tog mycket energi från mig att hantera båda de här delarna av mitt liv.

Låter kanske konstigt men en hundkurs fick mig att inse att jag kunde välja en ny väg. [hundträningen gjorde mig till en bättre förälder]

 

Under våren kommer jag att blogga om att hantera ledarskapet över sig själv, det medvetna föräldraskapet och sist men inte minst adhd-anpassningar i vardagen. Hoppas du vill hänga med! Och jag skulle älska om du vill dela med dig av dina egna erfarenheter i kommentarerna! Genom att ta del av varandras erfarenheter kan vi hjälpa och stödja varandra. Vi behöver ju inte komma på allt själva. Vi kan lära varandra och lära av varandra!

Ha det fint!

adhd-blogg

 

 

 

Ps. Vill du hänga med i bloggen så välkommen att prenumerera på kunskapsbrevet Funka med adhd!

22 Responses to “Jag trodde det var adhd jag behövde lära mig om”

Author's gravatar

Vill gärna hänga med. Hittade dig via podden, som för övrigt är toppen!
/ Linnéa

    Author's gravatar

    Vad roligt att höra att du vill hänga med här Linnéa! Och att du gillar podden! Nya avsnitt ligger i planeringen nu! Varma hälsningar!/Jill

Author's gravatar

Riktigt bra och tänkvärd text.
Tack snälla för att du delar med dig av din erfarenhet och känslor runt allt ♥️

    Author's gravatar

    Stort tack för att du läser och återkopplar! Väldigt värdefullt för mig att höra! Många hälsningar!/Jill

Author's gravatar

Jag trodde jag förstod mig på barn. Hade jobbat som barnskötare i några år, men aldrig stött på ett så svårhanterligt barn som mitt eget. Fick många goda råd. Oftast av karaktären ”Du måste vara hårdare mot honom, visa att det är du som bestämmer”. Den dagen jag hörde mig själv svara ”Jag har provat allt. Vad vill du att jag ska göra? Ska jag slå honom?.” Den dagen insåg jag att jag behövde nya verktyg. Självklart slog jag inte mitt barn. Jag ringde Bup-akuten och lade mig platt: ”Jag förstår inte mitt barn. Snälla hjälp mig, annars jag är rädd att han är kriminell innan han fyller 15”. Nu har jag världens mest kärleksfulla goa kille här hemma. Kunskap, lågaffektivt bemötande och mediciner. Tack Gud för vetenskapen!

    Author's gravatar

    Så klokt att ta hjälp! Tror att många av oss försöker själva allt för länge. Eller inte får hjälp när de väl försöker. Tack för att du delar med dig, härligt att höra!

Author's gravatar

Jobbar också som chef och har en kille med autism och adhd

    Author's gravatar

    Hej! Hur funkar det för dig att balansera jobbkrav och hemmakrav?

Author's gravatar

Det är intressant att vara förälder till ett barn med ADHD….man lär sig att vara öppensinnad för lösningar på problem som inte finns i andra familjer. Sedan 1 v. tillbaka får sonen ( adhd) äta sin frukost uppe vid tv: då det inte längre fungerade med honom och hans 2 är yngre syster. Hennes morgonhumör är inte det bästa, och han retas glatt , Han fixar att äta upp sin frukost till tv:n, vilket jag inte tror att hans syster gjort.

    Author's gravatar

    Tack för din kommentar! Ja det får man verkligen lära sig att vara. Den bästa lösningen är ju den som fungerar… Det är lätt att fastna i ”hur det ska vara”.

Author's gravatar

Jag vill gärna läsa mer.
Mamma till tre barn där mellan killen på 8 har Adhd.

    Author's gravatar

    Vad roligt att höra! Välkommen till bloggen! Många hälsningar/Jill

Author's gravatar

Vill gärna följa dig. Har en snart 6-åring som ska utredas för ADHD. Känner igen så mycket med min dotter var man än läser och behöver lite tips från en mamma.

    Author's gravatar

    Jättekul att du vill följa! Jag har upptäckt att jag sällan är ensam om mina utmaningar. Många har gått igenom samma saker och vi kan lära av både goda och dåliga exempel. Lycka till med utredningen. Min son utreddes som femåring. Det var bra att få besked tidigt tycker jag. Många hälsningar!/Jill

Author's gravatar

Hej
Bra skriver. Jag ska också följa din blogg. Är också chef och har en son på 10 med Adhd.
Tycker att tjänsten som chef har gett mig mer flexibilitet, nackdelen är att jobba igen tiden på kvällen. Men det blir när barnen sover.

    Author's gravatar

    Hej! Vad roligt att du vill följa med! Jag tycker att jag har haft nytt av mina erfarenheter av att hantera mitt barn och min chefsroll. Behov av tydlighet i kommunikationen, nyttan med att visualisera saker mm. Gäller att hitta en balans mellan kraven hemma och på jobbet. Och återhämtning! Varma hälsningar/Jill

Author's gravatar

Hej!
Vill oxå följa din blogg. Så bra skrivet.
Har en son med autism.
Det är bra om man kan dela tankar och råd o hjälpa varandra. Det är bra att man kan be om hjälp. Men hur gör man när man inte får hjälp?
Ha det gott

    Author's gravatar

    Hej! Välkommen till bloggen, roligt att du vill följa! Jag vet att det är många som inte fått den hjälp de behöver… måste vara fruktansvärt! Hoppas det löser sig. Kanske finns någon som läser det här som har några goda råd? <3 Många hälsningar/Jill

Author's gravatar

Vill gärna följa dig!

    Author's gravatar

    Vad kul! Välkommen! 🙂 Jill

    Author's gravatar

    Vad roligt! Varmt välkommen! 🙂 Jill

    Author's gravatar

    Vad roligt! Varmt välkommen!/Jill

Leave a Reply